people always leaves
nu var det ett tag sen jag skrev. men jag har ju som sagt ingen dator nu, den är på lagning. som tur är så kom min lillesyrra till mej igår med en bärbar dator som jag får ha i 1 vecka typ.
igår så kom hanna och rasmus hit, hanna hjälpte mej med mitt löshår. jag har nu färgat det kol svart, lika med mitt hår. så nu ser det inte fejk ut. lillesyrran och hennes kille va här också, dom sov över här och stack nyss typ.
just nu sitter jag i vardagsrummet med en dator, älskling ligger i sovrummet med en dator, och Doris är i hallen och gör sej fin.
de senaste dagarna har de väl inte hänt så mycket, veckorna går så jävla fort tkr jag! det är helt sjukt.
i torsdags så flyttade familjen till falun =/ jävligt segt.
jag menar, när dom bodde här i gävle så va jag typ aldrig hos dom. men när man vet att man kan gå till dom när man vill så va det jävligt skönt. men nu när dom bor i falun så måste jag ta tåg eller buss för att komma dit. så jag är lite små depp då.
när jag tänker efter, fan vad jag har blivit sviken, för många gånger. och då menar jag inte vänner, utan familjen. familjen & släktingar. jag förstår inte hur jag orkar att gå med ett leende på läpparna. jag har helt psykiskt förstörd. jag har gått igenom sjukt mkt i mitt liv. visst det finns folk som har vart med om värre saker. men det här tar på mej som fan. förr kunde stänga av mina känslor. men det går inte längre, mitt ork är slut. varje dag går jag med ett leende på läpparna, men egentligen vill jag inte. jag mår inte så bra som jag ser ut, jag mår inte så bra som folk tror. ibland känns det som om det är ett skal som vandrar runt på jorden, helt tomt inombords. och att det är nån som har målat dit ett leende. ibland känns det som om jag inte har nån själ, för den har pappa tagit.
jag har ett stort jävla svart hål i mej, men den blir aldrig bra. när de svarta hålet börjar fyllas så blir jag sviken, och de svarta hålet blir ännu större.
nu låter det som om jag är nå jävla offer. men det är de att jag inte vill vara nå jävla offer, jag vill vara stark. jag vill kunna le inombors och utombors, på riktigt!
som sagt, people always leaves
igår så kom hanna och rasmus hit, hanna hjälpte mej med mitt löshår. jag har nu färgat det kol svart, lika med mitt hår. så nu ser det inte fejk ut. lillesyrran och hennes kille va här också, dom sov över här och stack nyss typ.
just nu sitter jag i vardagsrummet med en dator, älskling ligger i sovrummet med en dator, och Doris är i hallen och gör sej fin.
de senaste dagarna har de väl inte hänt så mycket, veckorna går så jävla fort tkr jag! det är helt sjukt.
i torsdags så flyttade familjen till falun =/ jävligt segt.
jag menar, när dom bodde här i gävle så va jag typ aldrig hos dom. men när man vet att man kan gå till dom när man vill så va det jävligt skönt. men nu när dom bor i falun så måste jag ta tåg eller buss för att komma dit. så jag är lite små depp då.
när jag tänker efter, fan vad jag har blivit sviken, för många gånger. och då menar jag inte vänner, utan familjen. familjen & släktingar. jag förstår inte hur jag orkar att gå med ett leende på läpparna. jag har helt psykiskt förstörd. jag har gått igenom sjukt mkt i mitt liv. visst det finns folk som har vart med om värre saker. men det här tar på mej som fan. förr kunde stänga av mina känslor. men det går inte längre, mitt ork är slut. varje dag går jag med ett leende på läpparna, men egentligen vill jag inte. jag mår inte så bra som jag ser ut, jag mår inte så bra som folk tror. ibland känns det som om det är ett skal som vandrar runt på jorden, helt tomt inombords. och att det är nån som har målat dit ett leende. ibland känns det som om jag inte har nån själ, för den har pappa tagit.
jag har ett stort jävla svart hål i mej, men den blir aldrig bra. när de svarta hålet börjar fyllas så blir jag sviken, och de svarta hålet blir ännu större.
nu låter det som om jag är nå jävla offer. men det är de att jag inte vill vara nå jävla offer, jag vill vara stark. jag vill kunna le inombors och utombors, på riktigt!
som sagt, people always leaves
Kommentarer
Postat av: mimi with the pink blog
har phuong kille? =D
Postat av: Anonym
i'm not going anywhere, huongis
Trackback
Till Startsidan
